I Åre var det full vinter.  Det var en riktigt fin vecka åkmässigt även om sikten generellt var dålig, Men allt detta går att lösa med en kontrasthöjande lins förslagsvis med gul kulör.  Detta konstaterades enhälligt av alla deltagarna på resan att vara en av dom viktigaste prylarna att ha med sig så här tidigt på säsongen i närheten av polcirkeln.

Första åkdagen bjöd på sol och fint före uppe på skutan på morgonkvisten men en kraftig vind fanns på plats. Mot eftermiddagen mulnade det på och Åre visade oss vädret som skulle följa oss i princip resten av resan.

Resten av dagen spenderades efter en sväng till Ullådalen och Björnen  i gästrappet med eljus förstärkt sikt.

Dom övriga dagarna såg väl i princip ut som den första förutom att skutan inte besöktes 1 enda gång efter första morgonen. Sikten var för dålig och vinden för hård där uppe så liften upp la ner oftast kring lunchtid. Snö ramlade från himmelen och uppemot 30-35 cm fick vi utspritt under dagarna som följde. Vilket gjorde så att det bjöds på små slashar i lössnö lite varstans både i pisten och utanför i dom trånga fjällbjörk/granskogarna. men något riktigt offpist åk med lång fallhöjd lyste med sin frånvaro. Det var konstant lite folk i backarna, och dom som var ute och åkte var övervägande ryssar. En kvinna i lunchresturangen talade om ryssveckan och att det var ungefär 2000 ryssar i Åre just den perioden vi var där. Tydligen firades deras nyår under Lördagen.

Prylarna då? Jag testade inga skidor under veckan trots hade jag hade planer på att träffa andreas på k2 och låna ett par bredlagg. Jag fick för mig att det skulle bli välpistade hårda pister så jag tog med mig mina Scott RCX 179cm med 76 midja och 15 meter sväng. Men Ack så fel jag hade. Midjebredden hade lätt kunnat ligga på minst 85 och snarare uppemot 100-110 bredd. Numera kan man få pistdängare med 85 midja med samma prestanda som mina smalare. Och 100 midjor är betydligt mer lättåkta idag än vad dom var för 5 år sedan.  Tack vare att jag hade så smala skidor blev jag dessutom överbelastad på ovansidan av foten pga bakåtluta

d åkning i den lösa snön som låg både i pisten i stora drivor.   Att trycka fast skidorna i gästrappet på kvällarna var inte att tänka på, då blev det tendenser till nosdyk och allmänt ostabil åkning i längsled på skidan. Spårstabiliteten blev o

ckså lidande i stort tack vare det rådande föret och mitt val av skida.  Så till nästa år blir det 100+ midja 185-190cm längd och rocker. Kanske tom en 5 punkts rocker för mer lekfullhet i flack fjällbjörks offpist. Jag tänker Sir Francis bacon, Rocker 108 från Salomon (ny till nästa år) Kung fujas från K2, Völkls Gotama eller dylikt.

80mm och neråt går bort om du inte ska kötta hemmabackarna här i stan där det sällan kommer mer än någon ynka cm vid varje snöfall. Eller om underlaget är betonghårt/hårt/blåis. Och då är det mer i min mening för att få skidan så kvick från kant till kant vid kortsvängsåkning som möjligt

snarare än att kantgreppet behöver vara sjuk

t bra på en skida med smalare midja. Du kan få rakbladsvassa skidor med 80-100 midja som skär även den hårdaste snön.  Men då sätter också skidan också dig på prov. Och du bör ha medelgod till god teknik för att kunna hantera dom på hårt underlag. Vissa breda mjuka skidor kan vara rent av bedrövliga på hårdare underlag medans styvare skidor i dom bredare segmenten kan känns som en racecarver om du har en bra slipad kant.

Men det vore skam och klaga på veckan pga fel skidval. Eller rättare sagt det hänger inte bara på skidorna

Mina RXC gick väldigt bra endå. Men deras funktion försämras märkbart när underlaget inte spelar dom i händerna. Underlaget bör vara fast/jämnt om jag ska använda dom fullt ut.

Fotografierna är från Åre och det magiska  busväder som det så ofta bjuds på vintertid på den här delen av jordklotet.

Hade/alex